På 1950-talet när jag började i journalistiken hade även små landsortstidningar en särskild familjeredaktör med uppgiften att redigera dödsrunor skrivna av anhöriga samt porträttera prominenta avlidna inom tidningens spridningsområde/läsekrets. Urvalet runor speglade klassamhället: de etablerade fick en runa, flertalet fick betala för att få en dödsannons införd.

Famljeredaktör var en befattning som ofta innehades av en äldre reporter, som föredrog en lugn inre tjänst framför mera stressiga uppgifter.